Photography by Hans Esselöv

Nagasaki & Hiroshima

Inte helt oväntat var Nagasaki och Hiroshima platser som gjorde ett starkt intryck på mig. Vi besökte först Nagasaki på vår resa.

Hypocentrum i Nagasaki

I Nagasaki finns en viss bitterhet över att de lever i skuggan av Hiroshima, som får all uppmärksamhet. Inte så värst många turister kommer hit och stadens fredsmuséum i närheten av bombens hypocentrum är förhållandevis litet.

Fat Man

Nagasaki hade otur. Det primära målet var staden Kokura, men moln gjorde att man styrde om mot reservmålet Nagasaki. Även där var det molnigt och planets bränslenivå började bli farligt låg, men i sista minuten öppnade sig en lucka i molnen och man fällde bomben, som dock hamnade en bra bit på sidan av det egentliga målet. Det och faktumet att Nagasaki är en ganska bergig stad gjorde att bombens effekter ändå blev ganska begränsade jämfört med hur det kunnat bli. Ändå dör någonstans mellan 60.000 och 80.000 människor direkt.

Glasflaskor som smält av hettan.

Bomben över Nagasaki var dock smutsigare än den i Hiroshima. Hiroshima-bomben var uranbaserad medan Nagasaki-bomben var plutoniumbaserad.

A-bomb Dome i Hiroshima.

Dagen efter besöker vi Hiroshima. Trots vetskapen från dagen innan om hur Nagasaki känner sig lite bortglömda är det omöjligt att inte bli helt tagen av Hiroshima. Jag kan inte låta bli att titta rakt upp och tänka att knappt 600 meter ovanför mig exploderade bomben.

The Hiroshima Peace Memorial är det officiella namnet.

Målet var bron som skymtar i bakgrunden på den första bilden på “A-bomb Dome”. I själva verket ligger hypocentrum ca. 250 meter på andra sidan domen. Det egentliga hypocentrum är bara utmärkt med ett litet oansenligt minnesmärke.

Hypocentrum

Hela området med A-bomb Dome och fredsparken med tillhörande muséum upptar ett ganska stort område.

Minnesplats för de omkomna.

Hiroshima var till största delen en trästad 1945 och mer eller mindre hela staden raderades ut.

Brännskadade barnkläder.

Det vidrigaste med en kärnladdning är att den dödar så urskiljningslöst. Ingen skillnad görs på soldater eller barn.

En bit av en fasad inne på muséet.

Den här biten av en fasad och en trappa finns bevarad. Den mörka fläcken är skuggan av en människa som i princip förångats av hettan från explosionen.

Jag väljer att avsluta det här inlägget med två bilder på klockor. Den vänstra visar en klocka från Nagasaki. Den har stannat på 11:02, det klockslag då tiden, livet och allt annat stannade 9:e augusti 1945. Den andra bilden är från Hiroshima och visar förutom tiden även det antal dagar som passerat sedan 6:e augusti 1945 respektive sedan det senaste kärnvapenprovet i världen. När ska vi slippa dårskapen?