Vår Japanresa hade ett WWII-tema och bl.a. besökte vi flera underjordiska tunnelsystem. Bilderna är kanske inte fantastiska, det hade jag varken tid eller utrustning för, men förhoppningsvis intressanta ändå.
En av de första dagarna besökte vi japanska flottans underjordiska högkvarter. Hit flyttade man under 1944 när faran för amerikanska bombningar ökade. Vi var den första utländska gruppen som fick tillstånd att besöka tunnlarna.
All inredning är borta sedan länge. Tunnlarna går inne i berget under vad som idag är ett universitet. Vi såg rum där radiooperatörer, kryptografer och den högsta militärledningen huserat.
Idag finns bara en ingång men det har funnits flera.
Utanför Nagano, i de japanska ”alperna”, byggde man en stor anläggning inne i berget som tillflyktsort för kejsaren Hirohito. Han vägrade dock gömma sig så den kom egentligen aldrig till någon nytta.
Berget är som ett stort nätverk av tunnlar.
Arbetena hann heller aldrig bli helt klara innan kriget var över.
En stor del av arbetet i de japanska tunnelsystemen utfördes av sydkoreanska slavarbetare, under fruktansvärda förhållanden. Detta är källa till en hel del spänningar mellan japan och Syd-Korea än idag men jag upplevde att man talar ganska öppet om övergreppen man begick och att det från det japanska folket finns en ärlig strävan mot försoning. Guiderna var väldigt tydliga med att Japan begick övergrepp.
Utanför Osaka påbörjades också byggnation av tunnelsystem, även här med hjälp av slavarbetskraft. Tanken var bl.a. att flytta in en ammunitionsfabrik och Kawasakis flygplansfabrik i bergen. Tunnlarna var länge bortglömda, men en liten grupp äldre entusiaster jobbar nu för att utforska och bevara tunnelsystemen.
Tunnlarna ligger ganska otillgängligt till i skogen.
Skicket är också väldigt varierande, mycket beroende på att bygget aldrig blev färdigt.
En del ingångar är igenrasade och det har även rasat på flera ställen inne i tunnlarna.
Berget var ganska poröst och oftast saknas stöd helt, så det var lite smånervöst här och där. Det går att ta sig igenom hela berget än idag, men tyvärr hade vi inte tid för det eftersom fler besöksmål väntade samma dag.
