Av någon anledning har det inte blivit av att se Springsteen förrän nu trots att jag gillat hans musik sedan mer än 40 år. Springsteen har hunnit bli 73 och man vet inte om chansen återkommer, så nu var det dags att göra slag i saken. Jag hade ganska låga förväntningar, efter lite ljumma recensioner första kvällen i Göteborg och ett par youtube-klipp där sången inte var på topp, men alla farhågor kom på skam – det var väldigt bra, bortsett ett småsegt parti i mitten.
Oerhört stort att fota givetvis. Det lär väl vara det största namnet jag för chansen att fota under min livstid. Faktum är att det väl är tveksamt om det finns ett större namn inom musiken i livet idag.
Fotomässigt var det lite udda – vi fick stå i ett dike ca. 30 meter från scenen, mellan publiken som hade biljetter längst fram och övriga. Det gjorde att det är lite svårare att hålla koll på att skärpan sitter som den ska och en del blev lite suddigt, men jag tog över 200 bilder och många blev bra. En annan hake var att Springsteen blundar väldigt mycket på scenen. Det var inte jätteofta ögonen fastnade på bild.
Det mesta är taget med RF 70-200 men eftersom vi förvarnats om avståndet tog jag även en del med ett Tamron G2 150-600.
