I helgen var det dags för Sweden Rock Festival igen. Jag var lite orolig för om jag skulle kunna åka i år eftersom jag är gipsad och går på kryckor, men tack vare att jag fick med mig en assisten löste det sig.
De sista åren har jag fått tillstånd att fota, men inte fått fotoväst. Därmed har jag inte haft tillgång till fotodiket under konsterna utan varit hänvisad till att fota från allmänna publikutrymmen, vilket inte är helt enkelt. I år fick jag dock fotoväst. De tre största bokningarna – Iron Maiden, Mötley Crüe och Def Leppard valde att begränsa antalet fotografer. Jag hade dock tur och kom med bland de utvalda även där. Dock fick alla fotografer skriva på kontrakt som bl.a. innebär att man bara får publicera bilderna hos den media man var ackrediterad för. Jag kan därför inte lägga ut de bilderna här. Extra synd i fallet Iron Maiden, för de bilderna blev riktigt bra.
Jag valde uteslutande att använda ett RF 70-200 f2,8. Detta då de scenerna som främst var aktuella är ganska stora och höga, så man kommer inte jättenära. Då ljuset skiftar hela tiden körde jag med auto-ISO och slutartidsprioritet.
Det blev många bilder tagna, så jag delar upp dem i några inlägg under de kommande dagarna.
En riktigt bra spelning första dagen stod Maryland-baserade Clutch för – skitig stoner-rock, utan något onödigt lull-lull.
Ett annat band som var tidigt ute på festivalen var australiensiska Airbourne. Deras internationella genombrott var något udda – de fick sin första hit genom att de hade en låt med i soundtracket till dataspelet NHL09. Musikmässigt är det fartig boggiehårdrock med tydliga influenser från landsmännen AC/DC.
