Sista riktiga sommarkvällen, innan kalendern slog över till augusti bjöd Dalhalla på triss i rock i form av The Sounds, Mando Diao och The Hives. Biljetterna sålde slut på nolltid, med publikrekord som följd. Även extrakonserten kvällen innan var utsåld.
The Sounds var först ut och gjorde en bra spelning. De hämmas lite av en något tunn katalog. De har några riktigt bra låtar, men tvingas fylla ut med svagare låtar och då har de ändå hunnit fylla drygt 20 år som band.
Det är inget band jag direkt fastnat för, men de överraskade med en oerhört stark spelning – snyggt, coolt, extremt tight och tungt sväng.
Dalhalla är ingen favoritarena att fota i. Man får i allmänhet stå på ganska långt avstånd och i knepig vinkel. Nu när höstmörkret börjat lägga sig blev det extra tydligt att jag behöver ett par ljusstarkare objektiv. Jag ska bara se till att bli frisk först, så får det bli lite uppgradering av utrustning sedan. 1600 iso är något snäpp högre än vad jag trivs med.
”Strålkastarbommarna” som syns liggande på scenen på den här bilden gjorde att banden inte rörde sig så lång ut mot sidan av scenen, vilket gjorde det ännu knepigare att få bra vinklar. Idag fick jag komplettera med lite mobilbilder senare.
Vad gäller Mando Diao tycker jag faktiskt inte Gustaf Norén saknas. Jag föredrar Björn Dixgårds röst framför Noréns hesa stämma.
Sist ut var alltså The Hives. Bra som vanligt, med Howlin’ Pelle som Sveriges sannolikt skickligaste och roligaste publikdomptör, men jag klickar inte riktigt med setlisten (Se: https://www.setlist.fm/setlist/the-hives/2019/dalhalla-rattvik-sweden-2b9f5c6e.html). Jag saknar en del låtar från framförallt Tyrannosaurus Hives.
Men visst tusan är det bra! Men faktum är att jag tycker Hives överträffades av Mando Diao.
Det var sommarens fjärde besök i Dalhalla för min del. Dock bara det andra som fotograf. Vi får väl se om det blir några nya spännande bokningar 2020.
