Efter att ha skjutits upp två år i rad på grund av pandemin äntrade slutligen Judas Priest scenen i Dalhalla och jag var på plats med kameran.
Jag valde att använda RF 70-200 mm eftersom Dalhalla är rätt kasst ut fotosynpunkt. Man får inte stå direkt framför scenen utan på en yta ute på högerkanten, ganska långt ifrån scenen. Jag körde på auto-ISO och slutarprioritet på 1/250-dels sekund. Jag ställdes inför en ny utmaning av det något udda slaget i form av en sångare med kalrakad skalle, som blänkte något enormt i scenljuset. För att få riktig fason på balansen i exponeringen har jag varit tvungen att justera exponeringen på hudtonerna för sig, efter att jag fixat resten av bilden, men det var ändå svårt att få till det så det såg riktigt bra ut.
Jag tog även några bilder med min gamla kamera och ett Tokina 11-16 mm men de bilderna blev inget vidare på grund av att jag stod snett på sidan av scenen.
Själva spelningen var väl lite sisådär. Avsaknaden av gitarrduon från storhetstiden – Glen Tipton och KK Downing är stor (Tipton är officiellt fortfarande med i bandet men turnerar inte på grund av Parkinsons sjukdom) och Rob Halfords röst är inte vad den en gång var. Lite tråkigt också när band kör exakt samma setlist kväll efter kväll, utan någon som helst variation. Det ger ett lite slött och oengagerat intryck där känslan är att de bara vill dyka upp och casha in. Det var absolut ingen dålig konsert, men inte särskilt bra heller. Setlist finns här: https://www.setlist.fm/setlist/judas-priest/2022/dalhalla-rattvik-sweden-3b42963.html
