Dag 2 skulle komma att bjuda på festivalens stora positiva överraskning. Men först ut på den största scenen var göteborgska Dark Tranquility, som är legendarer inom melodisk dödsmetall och ett av de klassiska banden inom det s.k. ”Göteborgssoundet”. Död och mörker till trots var det ett synnerligen glatt och spelsuget band, som gjorde ett bra gig.
Därefter väntade den stora överraskningen. Jag är notoriskt dålig på att kolla in nya band. Jag hade aldrig hört talas om The Warning, tre mexikanska systrar från Monterrey, men jag lyssna på en snutt på festivalens hemsida och gillade det och beslutade mig för att gå dit. Och jösses vad bra det var live! Att döma av sociala medier var jag långt ifrån ensam om att anse att de gjorde festivalens bästa spelning.
Senare framåt kvällen var det dags för en av de riktigt stora bokningarna – amerikanska Korn. Jag avskyr verkligen Nu Metal och det var en enformig och ointressant historia. Men majoriteten tycktes gilla dem.
Sist ut denna kväll var Dream Theater, med bl.a. legendariska trummisen Mike Portnoy. Deras musik är svår att beskriva. Den är invecklad, symfonisk, nästan som en rockopera. Många av låtarna är oerhört långa. Musikerna är enormt skickliga men det blir lite för mycket och efter en stund tappar jag intresset.
