Festivalens sista dag inledde jag med Doom-legendarerna Candlemass.
Därefter var det dags för gitarr-virituosen Yngwie Malmsteen. Sist jag såg honom var 1985 – då var det något nytt och intressant. Långa solon mixades med influenser från klassiska kompositörer som Bach m.m. Idag var det bara solon – evighetslånga skalor och Ynwie envisades dessutom med att sjunga själv. Det här var en av de sämsta konserterna jag sett.
Jag är normalt inte särskilt mycket för ”humorband”. Skotska Alestorm beskriver sig själva som ”Pirate Metal” (de flesta texterna har något slags piratkoppling) men hur kan man inte gilla något med badankor? Även om ankornas koppling till pirater är högst oklar.
En av festivalens bättre spelningar stod The Halo Effect för. Först gjorde de en effektfull entré – eskorterade till scenen av marschorkestern Göta Lejon och sedan en spelning som var lika bra som snygg.
Årets mest omdebatterade bokning var Magnus Uggla. Jag sällar mig till dem som anser att festivalen inte sväva ut för långt när det gäller andra genrer än hårdrock. Jag hade en vag förhoppning om att Uggla skulle bjuda på en lite rockigare setlist än normalt, men fokus på sina tidigare plattor, som ju har en del guldkorn. Så var dock inte fallet. Visst, några tidiga hits, men mestadels ”rolig” tuggummipop. Buskis gör sig bäst på annat håll.
Sist ut var Bring me The Horizon – skitsnyggt men lite enformig musik – och ännu ett band som fånade sig med att hålla fotografer borta.
