Så var det dags för festivalens sista dag. Den första spelningen jag begav mig till var återförenade Crucified Barbara. Bra spelning av ett band som kändes hungriga. Dessutom – musik är i högsta grad politisk, men hårdrockband är av någon anledning dåliga på att ta ställning. Därför var det befriande att Crucified Barbara markerade för mänskliga rättigheter och allas lika värde.
Direkt efter deras spelning fick jag tips om ett annat band av en bekant. Så jag styrde direkt stegen mot den minsta scenen, som finns inne i ett stort tält, för att kolla in bandet Transport League. Jag hade aldrig hört talas om dem, men det visade sig vara stonerrock med skönt gung. Mersmak!
Nästa band ut var norska punkarna The Good, The Bad and The Zugly. Norsk punk brukar vara bra. Det här bandet lirar lite i samma stil som band som Gluecifer och liknande. Helt ok, men lite väl mycket clichéer. Det där med en cigg och en öl för att verka rebell är lite uttjatat.
Sedan blev det dödsmetall med veteranerna Hypocrisy. De bildades i Ludvika och frontas av Peter Tägtgren, som för många är mer känd för sitt andra band, Pain. Men det var med Hypocrisy det började. Dödsmetall är inte direkt min genre, men det var tungt, snyggt och de långsammare låtarna funkar helt ok även för min smak.
Näst sista band för mig denna gång var Turbonegro – norsk punk igen alltså. För mig var Turbonegro som bäst med förre sångaren Hank von Helvete, som tyvärr avled några år efter att han lämnade bandet. Tony Sylvester är en helt ok ersättare, men känns lite väl mycket som ett försök att kopiera Hank. Turbonegro är dock lite som Danko Jones – man vet vad man får, det är bra med överraskar aldrig.
Uppdraget att avsluta festivalen gick i år till Sabaton. Det ska sägas direkt – jag gillar inte Sabaton. Men jösses vilken show! Det var omöjligt att inte ryckas med fast man egentligen inte gillar musiken. Sabaton är idag Sveriges största rockband och det här måste vara den mest påkostade showen i svensk musikhistoria. Sabaton hade med sig hysteriska 14 pyrotekniker samt en svävande pansarvagn i naturlig storlek. Jag var genomsvettig efteråt av värmen från all eld.
Några bilder valde jag att göra svartvita. Vi fick nämligen komma in och fota två gånger och den första vändan var det rätt knepigt ljus och mycket rök.
Slutligen – den två gulligaste bilderna jag tog under hela festivalen! Den första är tagen under Danko Jones – en mamma som skrivit sitt mobilnummer på sin unges namn, utifall att de skulle komma ifrån varandra. Den andra är tagen under Hypocrisys spelning och den tycker jag var stor humor 😀
