Alive kan sägas vara efterföljaren till Peace & Love-festivalen i Borlänge. Den pågår i tre dagar, med mestadels svenska artister men också några internationella inslag. Jag var där på torsdagen och tog lite bilder. Dagens snyggaste spelning var nog Agnes. Tyvärr var det väldigt svårfotat, med mycket motljus.
Den andra spelningen jag prioriterade var Saxon, för andra gången i sommaren. Kanske lite blekare spelning än normalt och det händer inte jättemycket på scenen som skapar bra bilder, men en helt ok spelning.
Tidigare på dagen var det fjortisarnas dag på de två största scenerna – främst i form av Smash Into Pieces och Medina. Smash Into Pieces var t.o.m. fånigare än väntat – kör man playback kan man åtminstone se till att ha bra ljud.
Medina gör något slags tuggummipop med arabiska och latinska influenser, för barn. Men de verkar i alla fall genuint sympatiska.
De två mindre scenerna bjöd på lite smalare artister. Isak Benjamin är bara 22 och då går utvecklingen fort. Jag såg honom för ett år sedan och det var bra redan då. Nu har hans röst mognat betänkligt. Det råder ingen brist på musikalitet i familjen Söderberg – från pappa Benkt som spelade gitarr i Lolita Pop, till systrarna Johanna och Klara i First Aid Kit.
Festivalens första spelning, på den minsta scenen, som också är den enda inomhusscenen, var Hilma Phalén. En ganska trevlig spelning, lite som en ung, kvinnlig Lars Winnerbäck.
