2016 deltog jag i en utbildningsresa i Polen där vi besökta många av Förintelsens värsta brottsplatser. Jag hade då fortfarande min gamla kamera som inte hanterade RAW så alla bilder var i JPG, men nyligen tog jag ändå och gick igenom alla bilder jag tog och redigerade dem.
Några av dem valde jag att göra lite mer extrema redigeringar av, snarare än naturtrogna. Jag har varit lite tveksam till om det är rätt med tanke på vad platserna symboliserar, men jag har landat i att redigeringarna är tänkta att förstärka den ganska overkliga och ödesmättade känsla man lätt får på de platserna. I synnerhet de av dem som ligger avsides till och dit få kommer hade en stark påverkan på mig och när jag tittar på bilderna får jag tillbaka något av samma känsla, så here we go:
Den judiska begravningsplatsen i Warszawa är gammal och de flesta gravarna är från före kriget. De som dog i ghettot kunde man i allmänhet inte ge ordentliga begravningar, så de vilar i massgravar. Överallt är det påtagligt att det inte bor människor som kan ta hand om gravarna här längre. Naturen tar tillbaka.
Treblinka är en av de där avlägsna platserna där man som besökare kan finna sig vara helt ensam. Tystnaden och avsaknaden av turister genererar en mycket speciell känsla. Man kan känna i luften att man befinner sig på en fruktansvärd plats. Uppskattningsvis 900.000 människor mördades här – de flesta inom ett par timmar efter ankomst.
Sobibor var ytterligare ett av Förintelselägren – d.v.s. det byggdes inte för slavarbete, utan för att mörda så många som möjligt så fort som möjligt. Sobibor ligger nära gränserna till Ukraina respektive Belarus. Förintelselägren byggdes avsides, men utmed järnvägslinjer, för att undvika onödiga vittnen och underlätta logistiken.
Mellan lägrets nedre och övre del gick en gång, inkapslad av taggtråd och granris, för att förhindra insyn. Den gick i en böj, så man inte skulle se vart man var på väg. Vid slutet låg gaskammaren. Tyskarna gav gången det grymma namnet ”Himmelsstrasse”. Idag har man återskapat en symbolisk gång som på ett ungefär följer samma väg.
Detta är det gamla minnesmärket i Sobibor. Sedan jag var där har man gjort om platsen och även uppfört ett museum. Jag har sett bilder av hur det ser ut idag. Jag tycker inte förändringen är till det bättre. Det här är nog den plats i världen som påverkat mig mest. Det var alldeles knäpptyst med undantag för vinden i träden. Det fanns egentligen inget att se. Tyskarna såg till att förstöra alla byggnader. Det gamla monumentet bestod av en blandning av aska och grus. På bilden kan man skymta hur marken på gräsmattan sjunkit ihop här och där. Det är massgravar.
Det främsta beviset för Förintelsen är egentligen inte de konkreta spåren som finns kvar – de är fåtaliga men de finns. Det är istället alla de spår av judiskt liv man ser överallt – det är både i små byar och i städerna. Allt finns – utom människorna. Den bortglömda begravingsplatsen där den här bilden är tagen har jag för mig ligger utanför Lublin.
Majdanek, i Lublins utkant, är förhållandevis välbevarat, vilket är ovanligt. Tyskarna hann helt enkelt inte städa undan alla bevis för den snabbt annalkande Röda Armén. Människorna hade inte samma tur. Majoriteten mördades i massavrättningar de sista dagarna och resten skickades på en dödsmarsch. Totalt mördades runt 80.000 människor i Majdanek.
Belzec kan vara den värsta platsen på jorden. Upp till kanske 700.000 mördades här och de flesta av dessa under bara 5 månaders tid. Hela platsen är ett minnesmärke. Jag hade föredragit att man låtit det vara kvar i mer naturligt skick, även om bara ett fält fanns kvar efter att Tyskarna städat upp. I marken vilar dock fortfarande offren.
Förintelsens kanske mest välkända siluett – porten in till Auschwiz-Birkenau – Förintelsedelen i Auschwitz-komplexet. 1.100.000 människor passerade in här, för att aldrig komma ut igen.
Här på perrongen skedde sorteringen. Slavarbetare till höger – och resten till vänster och kön upp till gaskamrarna som låg precis där träden börjar.
De flesta barackerna förstördes efter kriget. Virket behövdes som byggnadsmaterial och bränsle.
Olika kategorier av fångar hölls separerade i egna delar av lägret. Den här bilden tog jag utanför den delen där romerna hölls.
Auschwitz är en fruktansvärd plats, men inte den som gjorde starkast intryck på mig. Det är för många besökare. Hela tiden ser och hör man folk, turistbussar o.s.v. De öde platserna ger en större förståelse av vad som en gång hände.