Eftersom jag är i Uppsala ett tag och har mycket dödtid har jag letat efter saker att göra. Jag noterade att IK Sirius hade hemmamatch mot Bollnäs i bandyns elitserie min första kväll i stan, och det kunde ju vara kul att testa att fota. Jag skrev till hemmalaget någon vecka innan och fick ok.
Det är alltid kul att testa något nytt. Jag märkte dock snabbt att jag verkligen behöver ett nytt zoom-objektiv. Mitt 70-200 f4 är inte alls tillräckligt ljusstarkt. Att det inte riktigt håller måttet på konserter visste jag redan men jag trodde faktiskt att det skulle funka bättra i strålkastarljuset på Studenternas IP trots att det var kvällsmatch. Så var dock inte fallet och trots att jag tvingades köra på 1600 iso kom jag inte riktigt ner i de slutartider jag ville. Nu pendlade jag lite i spannet 1/320 och 1/500 men man ska nog helst hålla sig kring 1/1000 för att det ska bli riktigt bra.
Bandy är verkligen en snabb sport – det känns betydligt snabbare i verkligheten än på TV. Hemmalaget fick en smakstart och ledde med 2-0 redan efter 2 minuter. I paus stod det dock 3-3.
Isen ställer faktiskt vissa krav på bildredigeringen. I början är den blank och fin men i takt med att den blir sönderkörd blir det bäst om man skruvar upp exponeringen lite så det inte blir för grådaskigt. Lite lätt överexponerat och vit is ser bättre ut.
Lite kul att jag lyckades fånga bollen på bild i samband med ett spelmål. OM jag minns rätt är detta Bollnäs reducering till 2-1.
Det blev Bollnäs som fick jubla flest gånger – hela 8, mot hemmalagets 5.
Jag rörde mig lite mellan olika placeringar. Mestadels höll jag mig bakom ena målet, ganska nära hörnflaggan.
Tempot är så sagt högt och spelarna satsar rätt hårt i närkamperna. Det är konstigt att det inte smäller mer än det gör. Man imponeras onekligen en del av timingen.
Att vara bandymålvakt måste vara oerhört otacksamt. Målet är stort, bollen liten, stenhård och kommer i en himla fart. Ändå lyckas de faktiskt rädda en och annan boll. Frågan kvarstår dock – varför vill någon bli bandymålvakt?
Det var Bollnäs som var det spelförande laget. Sirius hade svårt att få till något ordnat anfallsspel. Ofta kom de alldeles för ensamma mot ett välsamlat försvar.
De flesta av Sirius mål kändes mest som de tillkom efter tillfälligheter, medan Bollnäs mål ofta uppstod som en följd av välorganiserade anfall där det tidigt kändes att något var på gång.
Med tanke på tempot är det konstigt att det inte uppstår frilägen titt som tätt. Nu fick Bollnäs ett alldeles mot slutet, när det redan var avgjort. Spontant kändes det konstigt att det inte blev straff när en Siriusspelare jagade ikapp och agerade ryggsäck.
Sirius fick ett tröstmål på straff alldeles mot slutet. Jag förstod inte riktigt varför det blev straff, men jag misstänker att man inte få hoppa och samtidigt spela bollen med klubban. Även här lyckades jag fånga målet på bild.
Hur som helst var det kul att testa att fota bandy. Det kändes inte som det gick något vidare medan jag höll på, men det blev ju faktiskt en och annan hyfsad bild i alla fall. Bästa bilderna tror jag man får om man står alldeles bredvid målet, men där känns det spontant inte så lockande att stå. Jag höll mig ungefär 2/3-dels väg mot hörnflaggan men höll ändå på att bli träffad. Det kom ett anfall från bortre kanten och när spelaren laddade för skott insåg jag att det inte var stor marginal om han missade målet, så jag vände mig om redan innan skottet gick – och mycket riktigt – SMACK sa det i reklamskylten ungefär 2 decimeter från mig. Allt gick dock bra och jag kom helskinnad därifrån.